Att känna sig otillräcklig…

Det är nu när Philip varit sjuk och fortfarande är det som det ett par gånger har krupit sig inpå mig att man känner sig otillräcklig…  Att det inte hjälper vad man än gör, och att inte kunna förstå sig på dem helt när de är sjuka. Men det är ju tyvärr såhär det blir, och det kommer man aldrig komma ifrån. Någon gång blir de ju ordentligt sjuka och nu hamnade turen hos vår lille. Och detta lär inte va sista gången heller.

Jobbigaste och absolut tuffaste är att se dom små liven må dåligt. Skär i mammahjärtat när han har ont och har så svårt att komma till ro och somnar gråtandes. Men vi kämpar på för att han ska piggna till snabbt, trots allt är han en glad liten prick stundvis emellanåt allt elände för han just nu, lillplutt.

Ikväll somnade han faktiskt i vagnen här inne, där kunde han komma till ro bäst för ikväll, de andra dagarna har han somnat i min famn faktiskt vilket han inte gjort sen han va mindre.

Nu säger jag godnatt för idag, nu ska denna mamman själv försöka vila lite och samla energi tills morgondagen.

Kram kram